tisdag 29 mars 2011

Angående den eviga diskussionen om känsla och teknik

Angående den eviga diskussionen om känsla och teknik- vad tycker ni? Kommentera gärna.

Vill härmed försöka utveckla en position kring känsla och teknik vad gäller musicerande generellt och gitarrspel specifikt. Om detta har det skrivits spaltkilometrar på webbens alla forum. Ofta beskrivs förhållandet mellan teknik och känsla som en dikotomi (akademiska för motsatsförhållande). Detta medför att analysen av gitarrspel blir förvrängd. Enligt denna dikotomi: ju mer avancerad teknik (exv. Steve Vai, Yngwie,) en gitarrist har desto mindre känsla, och omvänt, mindre teknik mer känsla (exv. Neil Young). Några exempel från nätets alla forum mm:

"Egentligen var det nog Eddie Van Halen och Yngwie Malmsteen som mer eller mindre dödade all känsla när de slog igenom. Efter det var det mest antal noter per sekund som vann.Men jag säger det igen, vad hände med känslan?" *

"Det behövs ingen teknik alls för att uppnå känslofullt spel." (http://www.diskantforum.se/)#

Håller inte med ovanstående. Oavsett vilken musik vi framför behöver vi ju ett tillvägagångssätt, dvs. metod/teknik (oavsett om vi vill spela som Neil Young, Cobain, Gary Moore, YJM, Rebell-Robban).
Logiskt sett,enligt dikotomin känsla-teknik borde då också en person med sämre/mindre teknik få en gitarr att låta bättre. Men om vi tar ett stycke musik, exv. Vintern av Vivaldi, och låter Neil Young (som inte är skolad) framföra detta, kan vi ju anta att oavsett hur mycket känsla han har kommer han inte fixa spela stycket.Han kommer bli tvungen att lära sig vissa tekniker. Först då han lärt sig dessa och lärt sig stycket kan han förmedla känslor. Givetvis kan man ha en förståelse och en känsla för en viss typ av musik innan man de facto kan framföra den. Undertecknad kan själv inte spela jazz, då jag inte lyssnar på eller är särskilt förtjust i jazz, och varje försök till jazz-lir från min sida har i bästa fall slutat i "jazz-satir/parodi", vilket delvis beror på att jag inte förstår jazz.

Tekniskt spel kopplas ofta samman med snabbt spel, vilket är missvisande. Det finns många "långsamma" stycken som kräver mer av spelaren en vissa "snabbare" stycken (exv. inom klassisk musik). Således är denna föreställning inte mer värd än kronan i min ficka.

Jag vill hävda att 1) för att överhuvudtaget kunna spela, behövs en teknik, 2) när tekniken är inövad (dvs. hjärnan och musklerna är synkade) kan känslan s.a.s. komma fram i form av musik."Känsla" kan i min mening syfta på flera saker: dels kan vi s.a.s. ha en "känsla" för musik och olika genrer. Känsla kan också handla om en känsla för instrumentet som verktyg. Teknik kan i sin tur delas in i två underkategorier: a) Enkel teknik [ofta icke-institutionaliserad],och b) advancerad teknik [ofta institutionaliserad]. Med enkel teknik menas teknik som inte nödvändigtvis behöver någon övning, medan advancerad teknik är sådan teknik som kräver mera övning, ofta med hjälp av lärare. Med brist på andra begrepp använder jag "institutionaliserade" tekniker. Dessa tekniker (exv. sweep-, alternate-, economic- [mix av alt. och sweep]), chicken-, hybrid picking, fingerspel) är uttänkta, och har praktiserats och lärts ut under en längre period, och blivit allmängods, mao. institutionaliserade. Enklare metoder eller icke-institutionaliserade dito är tekniker som är ogenomtänkta och kräver i regel mindre av spelaren.

Avslutningsvis kan man finna hur många youtube-gitarrister som helst som kan "lira" ett stycke musik utan att det låter bra. Man kan då fundera kring huruvida personen kan anses kunna spela ett stycke ifall det låter illa eller falskt?! Poängen är att många gitarrister kan metoderna (dvs. teknik) men saknar förståelsen/känslan för den musik de vill framföra. Märk nu att jag inte lägger någon värdering i vad musik kan vara. Melodiskt spel kan båda vara musik (liksom rytmer som saknar melodi). Tummregeln borde vara att låter någonting bra så torde det finnas en känsla och förståelse hos utövaren.Det kan dock vara nyttigt för personer som skriver under på dikotomin känsla-teknik att för sakens skull "youtuba" valfri låt med exv. Yngwie Malmsteen med suffixet "cover". Jag lovar att 90 procent av klippen kommer låta skit, medan 10 procent kommer låta bra. Slutsatsen bör då bli att det krävs mer än teknik för att få ett stycke att låta bra, medan det är förståelsen i.e. känslan som gör att musiken låter bra.




Noter:

*(http://www.balalaika.nu/gitarrspel-med-kansla/)
# (http://www.diskantforum.se/)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar