I efterdyningarna av kriget i Gaza dec -jan 2008-2009 publicerades flertalet rapporter (1). Den mest kända, Goldstonerapporten fick ett större genomslag än de rapporter som Human Rights Watch, Amnesty International m.fl. producerat. Den slutsats som kom att ifrågasättas mest i Richard Goldstones rapport var påståendet att Israel haft som policy att attackera civila. I en artikel i tidningen Washington Post, tog författaren till rapporten tillbaka detta påstående men menar samtidigt att denna felaktiga slutsats delvis berott på att Israel inte samarbetat med FN eller bidragit med information. Givetvis kan detta bero på föreställningen om att FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter har ansetts ha en anti-Israelisk bias. Och visst finns det fog för detta och till Goldstones förtjänst ändrades det ursprungliga FN mandadet för undersökningen rörande Gazakonflikten till att omfatta krigsförbrytelser begångna av alla parter. Rapporten har av vissa Israeliska politiker liknats med falsariet Sions vises protokoll. Nu har också krav kommit från Israeliska topp-politiker att Goldstone skall skriva en en "riktig" rapport som visar hur Palestinisk terrorism paralyserar barnen i södra Israel.
Det intressanta för tillfället är den föreställning som nu förs fram, nämligen att Goldstonerapporten är ogiltig. Exempelvis så skriver man i SvD att Goldstone nu tagit "avstånd från sin egen rapport". På politikbloggen jinge.se skriver man att Israel utövat utpressning på Goldstone, vilket då skulle fått honom att dra tillbaka delar av rapporten. Moderaten Gunnar Hökmark ställer sig frågan vad nu Israel-kritiker såsom Per Garthon och Jan Gulliou som använt rapporten som referens skall göra. Vidare ifrågasätter han varför påståendena om Israels medvetna attacker på Gazaborna gjordes överhuvudtaget. USA samt Israel kräver att rapporten skall återkallas. Det märkliga är att man anser att Goldstones artikel på något sätt diskrediterar hela rapporten. Det enda som han tar tillbaka är slutsatsen att Israel medvetet skulle ha attackerat civila i Gaza, dvs. att det skulle funnits en policy från politiskt håll som sedan uttryckts i militära order. Goldstone står fortfarande för sin rapport. Faran med att skriva som SvD gör är att man får intrycket att Goldstone kastat hela rapporten i dokumentförstöraren. I min mening är Goldstonerapporten fortfarande giltig.
Sedan är det ju axiomatiskt att om Israel för krig mot Gazaremsan så kommer bomberna att falla på civila, det finns inte mycket annat att träffa. Israel har rätt till självförsvar, vilket Goldstone också medger, men han anser att det är sättet på vilket Israel försvarar sig som är intressant för diskussionen. Bara för att man har rätt till användadet utav våld betyder inte det att man får använda oförsvarligt våld, och det är detta som rapporten undersökt.
Även om nu Israel inte haft som mål att attackera civila så finns det en rad uttalanden från Israeliska politiker som faktiskt visar på att man är villig att använda våld på ett oproportioneligt och urskillningslöst sätt. Israels vice statsminister Eli Yishai sa att för varje raket Hamas skickar, oavsett om de landar i havet, kommer Israel "förstöra hundra hem" i Gaza. Han har även sagt att det borde gå att förstöra Gaza i avskräckande syfte (samma källa som ovan) (2). Tzipi Livni, Israels utrikesminister har gjort liknande uttalanden. Bland annat har hon sagt att Israels svar på Hamas raketskjutningar visar att Israel kan svara på ett vilt sätt, "[Israel] is a country that when you fire on its citizens it responds by going wild – and this is a good thing." Även om uttalanden som dessa (den senare gjordes under konflikten) inte kan sägas utgöra en officiell policy, vilket nu Goldstone själv också erkänt, säger det en del om inställningen hos en del högt uppsatta Israeliska politiker.
Detta är i sig väldigt störande uttalanden. I ljuset av dessa uttalanden kan man rimligen dra slutsatsen att många som uttalat sig om rapporten ej läst den (skulle gissa att Gunnar Hökmark är en av dem). Och även om man inte utifrån dessa uttalanden kan göra inferenser om en officiell politik så tyder dessa på en skrämmande attityd hos en del Israeliska politiker. Och som redan sagts av många, rapporten är närmare 600 sidor lång och det är inte alla som kan förmå sig att läsa den.
Själv hyser jag en stor respekt för det lidande judar fått utstå genom historien som på sätt och vis kulminerade med förintelsen. Som gymnasieelev fick man hemskickat till sig ett häfte Om detta må ni berätta som syftade till att upplysa om förintelsen och anti-semitism och att detta aldrig skulle få inträffa igen. Vem vet, i framtiden, kanske vi sorgligt nog kommer behöva ge ut en uppdaterad version av Om detta må ni berätta.
Fotnoter:
(1) Den kontroversielle amerikanske akademikern Norman Finkelstein definierar intressant nog inte Gazakriget som ett krig för om man ser till hur många Israeler respektive Palestinier som dog så går det lite styvt räknat 100 Palestinier för varje Israel (runt 1400/13).
(2) Eli Yishai har nyligen i samband med Hamas raketattack på en Israelisk skolbuss sagt att Israel måste besvara denna attack för annars riskerar Israel att förlora sin förmåga att avskräcka ("power of deterrence")Israels fiender. Enligt Norman Finkelstein var detta ett starkt skäl till varför Israel attackerade inte bara Gazaremsan vintern 2008-2009, utan även tidigare krig. Yishai är kontroversiell och enligt journalisten Gideon Levy är det märkligt att han trots sina uttalanden fortfarande sitter i regeringen. Yishai har bland annat kommenterat att arbetsinvandringen för med sig en sjukdomar såsom AIDS, hepatit, mässlingen. Han har även rakt ut sagt följande om invandrare som inte är judar:"With all of this sanctimoniousness, do [the workers] not threaten the Zionist project in the State of Israel?" Och som Levy kommenterat liknande uttalanden, skulle Yishai varit en Europeisk politiker och hans åsikter var riktade visavi Israeler skulle Israel förmodligen bryta relationerna med landet ifråga.
Det intressanta för tillfället är den föreställning som nu förs fram, nämligen att Goldstonerapporten är ogiltig. Exempelvis så skriver man i SvD att Goldstone nu tagit "avstånd från sin egen rapport". På politikbloggen jinge.se skriver man att Israel utövat utpressning på Goldstone, vilket då skulle fått honom att dra tillbaka delar av rapporten. Moderaten Gunnar Hökmark ställer sig frågan vad nu Israel-kritiker såsom Per Garthon och Jan Gulliou som använt rapporten som referens skall göra. Vidare ifrågasätter han varför påståendena om Israels medvetna attacker på Gazaborna gjordes överhuvudtaget. USA samt Israel kräver att rapporten skall återkallas. Det märkliga är att man anser att Goldstones artikel på något sätt diskrediterar hela rapporten. Det enda som han tar tillbaka är slutsatsen att Israel medvetet skulle ha attackerat civila i Gaza, dvs. att det skulle funnits en policy från politiskt håll som sedan uttryckts i militära order. Goldstone står fortfarande för sin rapport. Faran med att skriva som SvD gör är att man får intrycket att Goldstone kastat hela rapporten i dokumentförstöraren. I min mening är Goldstonerapporten fortfarande giltig.
Sedan är det ju axiomatiskt att om Israel för krig mot Gazaremsan så kommer bomberna att falla på civila, det finns inte mycket annat att träffa. Israel har rätt till självförsvar, vilket Goldstone också medger, men han anser att det är sättet på vilket Israel försvarar sig som är intressant för diskussionen. Bara för att man har rätt till användadet utav våld betyder inte det att man får använda oförsvarligt våld, och det är detta som rapporten undersökt.
Även om nu Israel inte haft som mål att attackera civila så finns det en rad uttalanden från Israeliska politiker som faktiskt visar på att man är villig att använda våld på ett oproportioneligt och urskillningslöst sätt. Israels vice statsminister Eli Yishai sa att för varje raket Hamas skickar, oavsett om de landar i havet, kommer Israel "förstöra hundra hem" i Gaza. Han har även sagt att det borde gå att förstöra Gaza i avskräckande syfte (samma källa som ovan) (2). Tzipi Livni, Israels utrikesminister har gjort liknande uttalanden. Bland annat har hon sagt att Israels svar på Hamas raketskjutningar visar att Israel kan svara på ett vilt sätt, "[Israel] is a country that when you fire on its citizens it responds by going wild – and this is a good thing." Även om uttalanden som dessa (den senare gjordes under konflikten) inte kan sägas utgöra en officiell policy, vilket nu Goldstone själv också erkänt, säger det en del om inställningen hos en del högt uppsatta Israeliska politiker.
Detta är i sig väldigt störande uttalanden. I ljuset av dessa uttalanden kan man rimligen dra slutsatsen att många som uttalat sig om rapporten ej läst den (skulle gissa att Gunnar Hökmark är en av dem). Och även om man inte utifrån dessa uttalanden kan göra inferenser om en officiell politik så tyder dessa på en skrämmande attityd hos en del Israeliska politiker. Och som redan sagts av många, rapporten är närmare 600 sidor lång och det är inte alla som kan förmå sig att läsa den.
Själv hyser jag en stor respekt för det lidande judar fått utstå genom historien som på sätt och vis kulminerade med förintelsen. Som gymnasieelev fick man hemskickat till sig ett häfte Om detta må ni berätta som syftade till att upplysa om förintelsen och anti-semitism och att detta aldrig skulle få inträffa igen. Vem vet, i framtiden, kanske vi sorgligt nog kommer behöva ge ut en uppdaterad version av Om detta må ni berätta.
Fotnoter:
(1) Den kontroversielle amerikanske akademikern Norman Finkelstein definierar intressant nog inte Gazakriget som ett krig för om man ser till hur många Israeler respektive Palestinier som dog så går det lite styvt räknat 100 Palestinier för varje Israel (runt 1400/13).
(2) Eli Yishai har nyligen i samband med Hamas raketattack på en Israelisk skolbuss sagt att Israel måste besvara denna attack för annars riskerar Israel att förlora sin förmåga att avskräcka ("power of deterrence")Israels fiender. Enligt Norman Finkelstein var detta ett starkt skäl till varför Israel attackerade inte bara Gazaremsan vintern 2008-2009, utan även tidigare krig. Yishai är kontroversiell och enligt journalisten Gideon Levy är det märkligt att han trots sina uttalanden fortfarande sitter i regeringen. Yishai har bland annat kommenterat att arbetsinvandringen för med sig en sjukdomar såsom AIDS, hepatit, mässlingen. Han har även rakt ut sagt följande om invandrare som inte är judar:"With all of this sanctimoniousness, do [the workers] not threaten the Zionist project in the State of Israel?" Och som Levy kommenterat liknande uttalanden, skulle Yishai varit en Europeisk politiker och hans åsikter var riktade visavi Israeler skulle Israel förmodligen bryta relationerna med landet ifråga.
Det sinnessjukt klantiga tillbakadragandet från Libanon resulterade i kriget med Hezbalah och tillbakadragandet från Gaza i Gjutet bly. Samt förstås mängder av raketer och ett antal olagliga tillfångtaganden från arabsidan innan Israel alltså fick nog. Det dessa krig bevisar är att det är knepigt för stater att föra krig med väpnade rörelser som strunta i krigets lagar. Att föra krig med andra stater däremot är en väldig skillnad och det vet Israels fiender, därav bristen på anfall. De skulle ha samma chans som en pepsiburk i helvetet, och få sitt flygvapen och flotta bomabde till mos innan de hann säga flaskhals.
Du skriver även att “[d]et dessa krig bevisar är att det är knepigt för stater att föra krig med väpnade rörelser som strunta i krigets lagar.” Sedan när har Israel i praktiken brytt sig om krigets lagar? Israels fiender struntar i krigslagar, det stämmer. Men om nu Israel som “demokratisk stat” skall föregå med gott exempel, varför gör man inte det?
I deras SOFAs (Status of forces agreement) så kan inte exv. Iraq åtala amerikanska soldater för brott som de begår. De är immuna såsom diplomater. Detta rimmar illa. Samtidigt kan de heller inte åtalas i Haagtribunalen. Varför för USA denna policy om nu USA vill föregå med gott exempel och är “the brightest speakers of freedom”? Detta beteende är i vissa fall analogt med Israels beteende. Nej, Israel bör skriva under NPT och samtliga protokoll, och sedan anpassa sin politik efter dessa.